Reflektions sammanställning

Nu har det gått lite mer än 1 månad sedan jag började här på HDK, mina veckoreflektioner har inte varit direkt uppspaltade kan man säga och ibland fallit lite mellan stolparna känner jag. Nog för att jag har gjort en hel del inlägg här på bloggen under dessa 5 veckor som bland annat innehållit viss reflektion men tänkte försöka mig på och knåpa ihop lite mer utförlig reflektion kring de olika momenten som dessa veckor har bjudit på!

v.1
Första veckan var lite omtumlande. Nog för att vi haft workshops på pedagogen också men dessa workshops känns som att det är på en annan nivå. Mer intensiva och mer plats för eget tankesätt och reflektion. Även om jag tycker mig ha haft hyfsad koll på de flesta av mina klasskamrater sedan innan så känner jag att jag lärde känna dem lite bättre under denna veckan. Det var även lärorikt att få inblick i allas tankar kring bild som undervisningsämne. Det stärkte min egen uppfattning kring ämnet och öppnade även upp nya tankar och sett att se på det hela.

v.2
Andra veckan bjöd på arbete med stop motion. Detta är något som jag länge har velat pröva på men inte tidigare gjort. Speciellt redovisningen fann jag oerhört intressant. Det är helt fantastiskt vad kreativa klasskamrater jag har och vilka fantastiska filmer det blev av det hela. Jag är även nöjd med min och Fredriks prestation och lärde mig mycket under den resans gång.
Det fick mig att börja fundera kring hur små, små förändringar kan skapa så mycket liv och rörelse.
Och hur mycket man kan åstadkomma med så lite medel.

v.3
Tredje veckan inleddes med föreläsningar och workshops kring serieteckning med en helt fantastisk människa! Henri Gylander, oerhört inspirerande människa. Jag har efter dessa workshops verkligen fått upp ögonen för just serieteckning. Tidigare har jag känt att jag inte varit tillräckligt duktig eller uppfinningsrik för att göra serier och jag minns den prestationsångesten jag hade i grundskolan när vi skulle arbeta med serier. Vi fick på olika sätt komponera egna serier, både enskilt och tillsammans med varandra på ett lekfullt sätt. Jag fick mycket bra tips och idéer på hur man kan få igång kreativiteten och fantasin som jag definitivt kommer använda mig utav i framtiden.

Andra halvan av veckan bjöd på en mycket intressant workshop kring mellanrum. Det öppnade upp mina ögon för att se ”det som inte är”. Hur lätt det kan vara att förvandla ett tomrum till ett rum. Detta går att utveckla och avancera på många sätt och funkar att arbeta med från små till stora barn. Jag kommer på mig själv numera att jag kikar på mellanrum i min vardag, jag har upptäckt väldigt många fler mönster både i mitt hem och i det offentliga rummet i min vardag.
Vi fick även testa på sokratiska samtal denna veckan. Det första samtalet kände jag att vi inte riktigt fick till det hela med sokratiskt samtal, dels tror jag gruppen var aningens stor och alla hade liknande åsikter och vi kom inte in på djupet i samtalet. Det andra samtalet däremot så kom vi in mer på djupet och existentiella frågor som jag tror att denna samtalsmetod passar ypperligt för.

v.4
Fjärde veckan inleddes med historia. Efter att ha läst litteraturen så var jag väldigt vilsen och förstod inte riktigt sammanhanget så som det nog förväntades att jag skulle göra. Med efter en mycket intressant föreläsning av den underbara professorn Gert Z Nordström så klarnade det hela lite mera. Jag tror det kommer vara mycket behjälpligt att jag känner till historian kring det ämne jag snart kommer att undervisa i. Det är ju faktiskt den som har lett oss fram till den punkt där vi står i dag, det som hindrar oss från att göra om misstag och som får oss att se framåt och kunna utveckla ämnet i sig och ger en stadig grund att stå på.

Vi hade även föreläsning och workshop med berättande foto.
Det fick mig att verkligen börja se på alla dessa ”selfies” och poserande bilder man ser vimlar runt på bloggar, sociala medier, reklam och överallt i vårt samhälle. Jag fick rannsaka mig själv och bara genom att gå några år tillbaka i tiden så skulle jag själv kunnat vara en av alla de där människorna utan att känna mig annorlunda eller konstig. Men nu när jag fick pröva på att återskapa en pose så kände jag mig väldigt fånig. Och även se på bilder på ett annat sätt, hur de kan tolkas av andra. Hur unga kvinnor (framförallt kvinnor) spelar på sin sexualitet för att få uppmärksamhet, negativ som positiv, så länge man syns så finns man. Det känns lite som att det är så i dagens samhälle att många tror att det är det bästa sättet att få bekräftelse på sin existens. Som mamma till två döttrar så ser jag ärligt talat med lite oro på framtiden, men även med stor förhoppning om att kunna lära mina älskade tjejer att det finns olika typer av bekräftelse, att det är okej att vara ”anonym” och att de aldrig någonsin kommer vara ”bara en i mängden”. Att de alltid först och främst är en individ, en människa.

Fick även lära oss lite om bildkomposition och om hur komplext det verkligen är att berätta något med bilder men även vilka oändliga möjligheter som öppnar sig genom att använda sig av bilder i ett berättande. Och hur viktigt det är med de små detaljerna samt att sanningen ligger i betraktarens ögon. Det behöver inte finnas bara en sanning och det finns oändligt många sätt att tolka bilder på.

v.5
Femte veckan har bjudit mestadels på assignment. Jag har upptäckt tjusningen med gallerier och har verkligen fått kliva ur min ”komfortzon”. Bland annat så gjorde jag en skissad reflektion utifrån ett galleribesök som delvis innehöll ett kvinnligt könsorgan. Jag valde att lägga ut den bilden på både Facebook och instagram och reaktionerna kring det blev både positiva och negativa. Det har fått mig att fundera kring varför vissa saker är okej och vissa inte. Det får mig att vilja tänja på gränserna och nästintill provocera vidare för att se hur långt det kan gå och undersöka varför det gav så starka reaktioner.