Fantasi och Kreativitet

Denna dagen bjöd på seminarium ink. performence.
Vi fick börja dagen med att backa tillbaka bandet så att säga, göra om våra senaste 30 sekunder i livet precis innan vi klev in i klassrummet.
Skriva en reflektion över förändringen från första gången vi gick dit.
Backa samma väg igen och åter igen reflektion.
3.e gången fick vi ett yttre attribut på oss och upprepa samma sak igen. 

2a gången började jag känna av de människor jag passerade som satt och arbetade, deras irritation över att vi sprang fram och tillbaka där hela tiden.
Jag kände mig väldigt obekväm denna vända och som att jag var i vägen.
3.e gången hade deras irritation förändras till nyfikenhet, och jag själv kände mig lite löjlig.
Kanske var det för attributet jag kände mig löjlig, men som vanligt när jag känner mig lite löjlig så börjar jag tokle och se mig mer omkring och denna gången fick jag ögonkontakt och en liten nick. 

Dagen i övrig har ägnats åt pedagogens kära guru Vyjgotskij.
Hans syn på lek, fantasi och kreativitet.
De går hand i hand och skapas av våra tidigare erfarenheter.
Alltså borde vi vuxna som har upplevt mer och har mer erfarenheter och referenser i vårt bagage ha större chans till fantasi och kreativitet ändå uppfattas det av samhället att barn är de som är allra mest fantasifulla. Hur kommer det sig? Är det för att vi blir hämmade på vägen mot vuxenlivet? Är det för att vi ofta vet vad som är möjligt och inte möjligt, vad är verkligt och vad är inte verkligt? 

Jag har själv svårt att leva mig in i leken med min dotter på 6 år, de gånger vi leker så blir det mer att vi pysslar, bygger med lego, spelar spel och liknande. Många gånger har jag förundrats över hennes fantastiska förmåga till att leva ut fantasier och hennes kreativitet.
Så i helgen ska jag kliva ur min "comfortzone" och verkligen försöka leva mig in i hennes fantasi och tillsammans med henne skapa oss en egen fantasi, möjligtvis att jag erbjuder någon form av medel för att göra det lättare för fantasin att fritt få spira.